Krönika om äldreomsorgen

Insikten har slagit mig med full kraft. Jag är inte rädd för att dö men jag är rädd för att bli gammal! Vad som sker vid dödsögonblicket och efter det ska mest bli intressant. Att bli gammal däremot skrämmer mig mer än något annat. Som vikarie inom äldreomsorgen ser jag saker med andra ögon och är inte inne i systemet på samma sätt. Många gånger finns ambitioner till förbättringar, några genomförs men många stannar på det skrivna pappret. Tid och pengar finns inte. Varje dag gör sig personalbristen påmind och att arbeta inom äldreomsorgen idag känns som en ständig kamp mot klockan. Jag tror att de allra flesta som arbetar med äldre har en grundtanke om vad god äldreomsorg innebär. Det stora problemet ligger egentligen inte i ambitionerna, utan grundar sig på den utbredda personalbristen. Många är allt för trötta och utslitna för att orken ska räcka till.

Som vikarie har jag inte mycket att säga till om i samhällets allt för stora ekorrhjul men även de minsta saker kan vara av betydelse. Att ta sig tid för ett samtal eller låta morgonbestyren ta lite extra tid är små saker som i längden kan leda till en minskad stress och ett mer harmoniskt leverne för den äldre. Att slippa känna stress är en viktig del av äldreomsorgen och är det rimligt att till och med gå så långt, som att säga att det är en mänsklig rättighet? Dagens Sverige är ett stressat land och de stressrelaterade sjukdomarna ökar. Det minsta man kan begära är väl att få slippa stressa sin sista tid i livet?

 Äldreboendenas scheman är fullspäckade med viktiga saker som måste göras. Påklädning, hygien, bäddning, frukost, städning, mat igen och så fortsätter det. Detta är saker som är livsnödvändiga för en dräglig tillvaro. Hela, rena och mätta är inte att förakta men vad hände med resten? På väg mot fler nedskärningar valde man att spara in på det allra viktigaste, livskvalitén! Även äldre människor är människor med fler behov än bara de mest nödvändiga. Det räcker inte med hela, rena, mätta konceptet, livskvalité är så mycket mer. Att få känns vinden blåsa genom håret, höra fåglarnas sång eller se den första sköra snödroppen väckas till liv.

Livet på ålderdomshemmet skulle minst sagt kunna beskrivas som inskränkt. När man kommer till en punkt i livet där man inte kan ta hand om sig själv och följaktligen måste utelämna sitt innersta till vårdpersonalen, det är då livskvalitén lyser med sin frånvaro. Det är då personalbristen ställs på sin spets. Ett större omvårdnadsbehov kräver större personalstryka. När livssituationen blir som tuffast, det är så den första snödroppen blir som viktigast!

Att det många gånger är ett tungt arbete, är ingenting att sticka under stol med men det minsta man kan göra är väl ändå att fråga sig själv; varför är jag här? Hur skulle jag vilja bli behandlad om det var jag som bodde på det här hemmet? Vi får aldrig glömma bort att det är människor vi jobbar med, inte materiella ting, som vi kan hantera och göra som vi vill med. Många som arbetar inom äldreomsorgen idag har jobbat alldeles för länge, intresset mattas av och saker börjar göras per automatik. De äldre är individer precis som du och jag, det vill säga att saker förändras från dag till dag. Vi som arbetar inom äldreomsorgen förväntas vara professionella och vi är där för att hjälpa och stötta. Det är ett av de viktigaste jobben vi har, försumma inte det. Att arbeta med människor får aldrig gå på rutin!


Johanna Wistrand
Studerande på omvårdnadsprogrammet
Komvux, Göteborg

Kommentarer
Postat av: Mr.K

Grym blogg, riktigt najs

Sjukt bra header oxå :D

2008-08-21 @ 20:24:36
URL: http://kimmenone.blogg.se/
Postat av: Natalie B

Hej! Vill du tjäna pengar utan att behöva anstränga dig? Isåfall tycker jag att du ska kika in här:

http://www.plusikassan.se/index.php?advertiser=1198

Jag har redan tjänat 600 kr och det fungerar verkligen!



Bra skrivet!

2008-08-21 @ 20:27:29
URL: http://natalieb.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0