Rezet

Idag är det den 11 september. Idag är det 5 år sedan utrikesminister Anna Lindh mördades och 7 år sedan attacken mot world trade center i USA. Jag tror att det är dagar som vi alla mer eller mindre har klara minnen från.

11 sept. 2001 var jag 14 år, alltså inte speiellt gammal men att se de två flygplanen krascha in i de två tornen satte spår i mig. Trots att jag var ung så förstod jag att detta skulle komma att prägla vård värld en lång tid framöver. Attacken mot world trade center var dagen då terrorismen blev verklig för många. Det som hände, hände långt bort från vårt lilla land men även här stannade tiden upp för en stund, när tv-bilderna rullade om och om igen. Det var som att se en film, explosionen och kaoset kändes inte verkligt. Vad USA gjorde av det hela är ingenting jag tänker diskutera här, eftersom att det inte är någonting jag stödjer.

11 sept. 2003 är jag 16 år och ännu en hemsk händelse inträffar. Denna gång i vårt eget Sverige. Anna Lindh knivshuggs mitt i NK:s galleria mitt i centrala Stockholm. Nu händer det inte borta i stormakten USA, det händer här, mitt ibland oss. Denna gång spills endast ett liv men det är ett liv för mycket.



Jag hade hört kvällen innan vad som hänt men då trodde ju ingen att det var så illa, som det egentligen var. Jag minns morgonen efter, det var ganska tidigt eftersom jag skulle iväg till skolan. Jag satte på tv-nyheterna och först fattade jag inte...efter ett tag gick det upp för mig. Sveriges Utrikesminister är död, mördad. En upprepning av 1986 års händelse, när Olof Palme mördades på öppen gata.

Jag kände inte Anna Lindh, jag var inte speciellt intresserad av politik men jag började gråta. Det var ett slag i magen för demokratin och det skakade om Sverige i grundvalarna.
 Vad skulle detta innebära för framtiden. vad skulle det bli av demokratin i fortsättningen? Jag skippade skolan den dagen. Jag gick istället och köpte en bunt rosor. Jag lade några utanför riksdagen och några utanför NK. Halva Sverige verkade ha tagit ledigt denna dag för att visa sin sorg. Utanför NK stod människor och grät och på något sätt kändes hela världen tom. Där stod jag 16 år gammal och undrade vad som skulle hända med Sverige nu.

För några dagar sedan skrev aftonbladet om att det snart kan bli omöjligt att blogga anonymt.

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3249069.ab

Det kan alltså komma att skapas en reglering av bloggandet. Det vill säga att det i princip kommer bli omöjligt att blogga anonymt, att man kommer att bli tvungen att redovisa sina intressen och att uppförande koder kommer skapas. Det hela känns som ett försök att tafsa på yttrandefriheten. Att vi har yttrandefrihet i Sverige är något vi ska vara stolta över. Det ger den lilla individen rätt att ha ett finger med i samhällsspelet, människor som jag själv. Visserligen bloggar jag inte speciellt anonymt men ska jag behöva redovisa för mina intressen?

Självklart kan yttrandefrihet missbrukas på många olika sätt men att ett lands "överhuvuden" går in och försöker reglera på det här sättet känns inte bra. Är detta bara en utveckling av FRA-lagen? Man vill ha kontroll över allt som händer och sker. Jag vet att denna jämförelse kan låta lite förhastad men kommer internet i Sverige snart vara så inskränkt och censurerat som i Kina? Kanske inte men håll med om att det är på god väg om förslag som dessa går igenom.

Människor måste ha möjlighet att tycka och tänka om samhället, utan att vara rädda för repisalier! Det är det som kallas yttrandefrihet.

Lite av en tanke bara.
Tjing

När man kikar runt i bloggvärlden så möts man av en stor hög med foton på outfits. Halva Sverige verkar ha gått och blivit super intresserade av mode. Har jag missat något? Det finns verkligen folk som vill veta vad andra människor har på sig varje dag. Människor som de ibland inte ens känner. Alltså jag har inget emot snygga kläder, jag gillar själv att handla kläder och känna mig fin. Dock har jag inget behov av att visa hela världen vad jag har på mig.

Hur många av dessa bloggerskor skulle överväga att lägga ut en bild på sig själva där de är osminkade, har en trasig t-shirt och mjukisbyxor? Allt måste vara perfekt in i minsta detalj, då åker kameran fram. Är det verkligen någon som vill veta vart du köpt din tröja?

På bloggportalen finns en fuktion som heter "om du gillar denna blogg, kanske du också är intresserad av..." Bland dessa "andra" bloggar hittar jag...just det ja, modebloggar. Why oh why? Vad har jag gemensamt med dessa? Jag bara undrar, är min blogg lika ytlig och självupptagen? Någonstans trodde jag ändå att jag försökt skapa en blogg som stundtals innehåller en hel del tankar och reflextioner. Att jag försökt visa en viss djupsinnighet. Är det bara min illution, är jag egentligen precis som alla andra?

Fick faktiskt ett svar från journalisten på expressen idag.

 "Det är väldigt stressigt och när det går fort blir det tyvärr också fel ibland. Även om jag inte tyckte att man behövde ändra alla saker du påpekade (stilistiska grepp och citat som jag inte kan ändra hur som helst)"

Här är ett utdrag av det jag fick tillbaka. Förvisso var det trevligt att få ett svar men jag vet inte om jag är riktigt nöjd. Stressigt, javisst men ska stress få påverka det färdiga resultatet? Är inte redaktören intresserad av att det som går i tryck ser snyggt ut? Missuppfatta mig inte, jag förstår att det är stressigt att vara journalist med deadline hängande över sig. Jag menar bara att det som trycks i media borde vara språkligt korrekt och då är stress inte en faktor man alltid kan skylla på.

Så kommer vi till det här med stilistiska grepp och citat. Jag känner mycket väl till regeln som säger att man inte får gå in och ändra i citat hur som helst. Men om det nu blir så uppenbart fel, så kanske man kan fundera över att ringa upp sin källa och påpeka detta? På så sätt kan man sedan gå in och ändra.

Men jag är ingen bitterfitta så vi släpper detta för den här gången. I mailet framkom också att han uppskattade mina synpunkter. Det var väl lite det som var tanken.