11 september en dag vi alla minns
Idag är det den 11 september. Idag är det 5 år sedan utrikesminister Anna Lindh mördades och 7 år sedan attacken mot world trade center i USA. Jag tror att det är dagar som vi alla mer eller mindre har klara minnen från.
11 sept. 2001 var jag 14 år, alltså inte speiellt gammal men att se de två flygplanen krascha in i de två tornen satte spår i mig. Trots att jag var ung så förstod jag att detta skulle komma att prägla vård värld en lång tid framöver. Attacken mot world trade center var dagen då terrorismen blev verklig för många. Det som hände, hände långt bort från vårt lilla land men även här stannade tiden upp för en stund, när tv-bilderna rullade om och om igen. Det var som att se en film, explosionen och kaoset kändes inte verkligt. Vad USA gjorde av det hela är ingenting jag tänker diskutera här, eftersom att det inte är någonting jag stödjer.
11 sept. 2003 är jag 16 år och ännu en hemsk händelse inträffar. Denna gång i vårt eget Sverige. Anna Lindh knivshuggs mitt i NK:s galleria mitt i centrala Stockholm. Nu händer det inte borta i stormakten USA, det händer här, mitt ibland oss. Denna gång spills endast ett liv men det är ett liv för mycket.
Jag hade hört kvällen innan vad som hänt men då trodde ju ingen att det var så illa, som det egentligen var. Jag minns morgonen efter, det var ganska tidigt eftersom jag skulle iväg till skolan. Jag satte på tv-nyheterna och först fattade jag inte...efter ett tag gick det upp för mig. Sveriges Utrikesminister är död, mördad. En upprepning av 1986 års händelse, när Olof Palme mördades på öppen gata.
Jag kände inte Anna Lindh, jag var inte speciellt intresserad av politik men jag började gråta. Det var ett slag i magen för demokratin och det skakade om Sverige i grundvalarna.
Vad skulle detta innebära för framtiden. vad skulle det bli av demokratin i fortsättningen? Jag skippade skolan den dagen. Jag gick istället och köpte en bunt rosor. Jag lade några utanför riksdagen och några utanför NK. Halva Sverige verkade ha tagit ledigt denna dag för att visa sin sorg. Utanför NK stod människor och grät och på något sätt kändes hela världen tom. Där stod jag 16 år gammal och undrade vad som skulle hända med Sverige nu.
11 sept. 2001 var jag 14 år, alltså inte speiellt gammal men att se de två flygplanen krascha in i de två tornen satte spår i mig. Trots att jag var ung så förstod jag att detta skulle komma att prägla vård värld en lång tid framöver. Attacken mot world trade center var dagen då terrorismen blev verklig för många. Det som hände, hände långt bort från vårt lilla land men även här stannade tiden upp för en stund, när tv-bilderna rullade om och om igen. Det var som att se en film, explosionen och kaoset kändes inte verkligt. Vad USA gjorde av det hela är ingenting jag tänker diskutera här, eftersom att det inte är någonting jag stödjer.
11 sept. 2003 är jag 16 år och ännu en hemsk händelse inträffar. Denna gång i vårt eget Sverige. Anna Lindh knivshuggs mitt i NK:s galleria mitt i centrala Stockholm. Nu händer det inte borta i stormakten USA, det händer här, mitt ibland oss. Denna gång spills endast ett liv men det är ett liv för mycket.
Jag hade hört kvällen innan vad som hänt men då trodde ju ingen att det var så illa, som det egentligen var. Jag minns morgonen efter, det var ganska tidigt eftersom jag skulle iväg till skolan. Jag satte på tv-nyheterna och först fattade jag inte...efter ett tag gick det upp för mig. Sveriges Utrikesminister är död, mördad. En upprepning av 1986 års händelse, när Olof Palme mördades på öppen gata.
Jag kände inte Anna Lindh, jag var inte speciellt intresserad av politik men jag började gråta. Det var ett slag i magen för demokratin och det skakade om Sverige i grundvalarna.
Vad skulle detta innebära för framtiden. vad skulle det bli av demokratin i fortsättningen? Jag skippade skolan den dagen. Jag gick istället och köpte en bunt rosor. Jag lade några utanför riksdagen och några utanför NK. Halva Sverige verkade ha tagit ledigt denna dag för att visa sin sorg. Utanför NK stod människor och grät och på något sätt kändes hela världen tom. Där stod jag 16 år gammal och undrade vad som skulle hända med Sverige nu.
Det är många år sedan dessa två saker inträffade, det är viktiga datum som vi inte får glömma. Men vi får inte heller glömma att det varje dag begås brutala brott. Mordet på Engla och Morden i Arboga är bara två exempel. Världen och även Sverige har helt klart förändrats, det råder ett hårdare klimat där alla måste vara på sin vakt.
Kommentarer
Trackback
